Konkurs

I går fick jag två trista telefonsamtal. Den affären jag köpte min brudklänning i har gått i konkurs och stänger i morgon (fredag). Tankarna for runt i huvudet och jag började fundera över vad som skulle hända med min klänning. När det andra telefonsamtalet kom blev det lite mer panik "de sa till mig att jag måste hämta min klänning senast på fredag kl 18. Sen vet de inte vart den blir av...". Jag hade inte fått något telefonsamtal om min klänning, försökte ringa dem men de hade väl fullt upp med att ringa övriga kunder. I dag hade de inte heller ringt så efter att ha lämnat Alice på dagis och fikat på Ritz, igen, med Catarina och Britt - Marie satte jag och Ida oss i bilen och körde till Vinslöv för jag SKULLE ha hem min klänning.
Väl framme tycker de att de är lite konstigt att de inte har ringt mig för de har sagts att alla kunder ska ha fått ett samtal. Expediten fick mitt namn och fick även se mitt kvitto, hon gick runda efter runda men hittade inte min klänning. Efter en stund ringde hon ett samtal och kunde sedan informera mig om att min klänning hade blivit förflyttad till Gislaved. Jag fick ett telefonnummer och begav mig hemåt.
Efter några försök svarade Agne och sa att i och med att företaget har gått i konkurs och att de inte ägde min klänning så hade "han" (vet inte vilken) hämtat samtliga klänningar som var lånade till affären och som hade en handpenning betald. Skulle klänningarna blivit kvar i affären till helgen så är det inte säkert att jag skulle fått varken handpenning eller någon klänning.


Så lätt förklarat så tog de min, och andras, klänningar till en annan lokal för att sedan skicka klänningarna med bud till rätt ägare. Början/mitten på nästa vecka kommer jag få ett brev med vidare instruktioner och när det passar mig knackar någon på dörren och räcker över klänningen till mig.
Nu ska vi bara tömma en garderob och försöka få in klänningen där. Vill ju inte låta den vara framme och Sebbe ska inte få se den förrän den dagen det smäller.


I morgon ska jag och Ida på babysim. Jag tycker det är så roligt, både för mig men främst för barnen, att kunna bada med dem och att de får lära känna vattnet och allt roligt som går att göra.


Vi säger hej till Ida och visar vad du kan.
Och Ida hon kan plaska och vi gör likadant.
Plaska, plaska, plaska och plaske, plaske, plask,.
Plaska, plaska, plaska och vi gör likadant.